Det här e bara ett jävla skit...
Ingenting fungerar som det ska nu. Jag är hatad av hälften av min familj. Jobbet är slut nu och jag bor hemma. Jag sitter i en position jag inte vill vara i. Det e inte mitt ansvar att uppfostra mina syskon. Men vem fan ska annars göra det när ingen e närvarande? Låter jag bli att tjata om att jag vill ha hjälp så faller hushållsuppgifterna naturligt på mig, då resterande skiter i allt vad hushåll heter. Men plockar undan efter sig, hjälper till med disk, städning och mat. Man skiter inte i hälften och lämnar det till någon annan. Om man dessutom e dålig på att hjälpa till kan man i alla fall visa lite tacksamhet åt den/dom som gör allt detta. Men nej... Det finns inte heller.
Tilliten och orken över detta har försvunnit totalt. Det känns inte så mycket när folk tycker illa om en. Men när det slutar med att familjen inte tycker om en och man e bara till besvär, då skär det. Mitt hjärta gör så hemskt ont just nu. Fast det inte syns så mår jag så otroligt jävla dåligt av det. Min själ e skadad, och den läker inte hur lätt som helst.
Just nu vill jag bara bort och vara och bo för mig själv utan att behöva ens tänka på allt som hänt. Ingen kommer nånsin förstå hur jag tänker och varför jag handlar på det sättet jag gör.
Låt mig gå vilse in i dimman och aldrig komma fram. Lämna mig ifred.
Allt jag ville var att få lite hjälp...
Ellinor